Hemfärd

Tjenamors kompisar!

Vårt tredje och sista läger i Saas-fee är över nu. Det känns lite tomt faktiskt. Jag har ju liksom spenderat 29 dagar där sedan början på september. Blev otroligt chockad när jag räknade ut det, det är ju i princip en MÅNAD!!! Men senaste dagarna började jag faktiskt ledsna lite på att göra exakt samma saker.

Man kliver upp halv sju, går och äter samma frukost som alla andra dagar (yoghurt med en torr müsli, två kokade ägg, en rostad macka med stenhårt smör och salami och ett glas klassisk hotell-apelsinjuice, sån där som inte smakar apelsin egentligen), sedan tar man ryggan, stavarna och två par skidor och bär allt ett par hundra meter ner till liften (under denna tiden gråter axlarna pga tyngden), sedan står man i kö i 20-30 minuter med en massa barn som trängs.

När man tagit sig igenom kön kliver man in i en trång gondol tillsammans med de irriterande barnen och andra jobbiga skidåkare, i den gondolen står man i drygt 10 min och sedan måste man byta till en annan gondol som tar ca 5 min. När man åkt båda dessa gondoler måste man gå en låååång korridor för att ta sig till ett tåg som tar en den sista biten upp till glaciären, och när man kommit fram måste man gå upp för en lång trappa (side note: långa trappor på 3500 meters höjd är väldigt jobbiga), sedan värmer man upp, klär på sig alla grejer och går ut i backen. Man gråter lite inombords för att man har förjävligt ont i fötterna av nya pjäxor och sedan hasar man banan och tar två friåk, sedan kör man igång. 

Mellan varje åk dricker man ett par klunkar vatten för att överleva hela veckan på den höga höjden, och man ser även till att trycka i sig lite mat emellanåt (man har med sig samma sorts mat varje dag: proteinbars, frukt, korv, fikon och nötmix).

Efter ett antal åk är det dags att åka hem. Man byter om till skor, åker ner med tåget, går långa korridoren till första gondolen, åker ner för den, byter till den andra gondolen och åker ner för den också, och sedan går man till hotellet (hemvägen lutar lätt uppåt, och axlarna gråter ännu mer efter en hel dags åkning, inte så härligt alltså). Framme på hotellet käkar man lunch (först samma sallad som alltid: tomat, morötter, majs, tonfisk och salladsblad som oftast följs av pasta med antingen köttfärssås, skinksås eller kyckling), sedan sover man lite och sedan har man fys.

När fysen är klar slipar och vallar man skidorna innan man duschar och går till tränarna för videoanalys av dagens åkning innan det dagliga mötet med hela gruppen. Efter mötet är det middag (exakt samma sallad som på lunchen som ofta följs av ungefär samma sorts huvudrätt, och sedan får man någon konstig schweizisk efterrätt). Efter det sicklar man av vallan från skidorna och sedan går man upp på rummet och packar ryggsäcken inför morgondagen. Efter det får man någon timmes valfri egentid innan det är dags att sova. Och så börjar det hela om igen nästa dag.

Såååå….det känns ändå ganska bra att komma hem och få äta svensk mat och träna på svensk snö med korta liftköer. Nu ska jag kliva på planet till Östersund, så vi hörs. Ha det bra!!!

p1060189Hotellrummets utsikt

p1060186

p1060181Eve

Jag under en av de snöigare dagarna

Glada Empa under friåkningsdagen med puuuder

Eve

Eve och Jonna

Sista tre dagarna hade det kommit så pass mycket snö att man kunde åka skidor hela vägen ner till nedersta gondolen. Man behövde alltså inte åka tåget eller första gondolen, otroligt skönt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s