På svensk snö

Hej hej på er!

Just nu befinner jag mig i Idre tillsammans med laget + Moa och Sara som är med och åker med oss detta läger. Sjukt kul att kunna åka i Sverige så pass tidigt. Väldigt kul att de satsar så mycket på det här!

Vi kom hit i tisdags kväll, så igår var det vår första skiddag. Vi körde ett pass på morgonen och sedan ett till efter lunch. Min åkning gick mycket bättre än den gjorde förra lägret, vilket kändes väldigt kul. Jag börjar sakta men säkert känna mig redo för tävlingssäsongen.

Idag började vi första passet med ett race. Nummerlottning kvällen innan, noggrann besiktning, heldressat, omvänd startordning andra åket utefter placering och sedan ett pris till vinnaren. Jag var ungefär lika nervös som jag alltid brukar vara, trots att detta inte ens var en ”riktig” tävling. Jag är verkligen en sådan människa som blir nervös på varenda liten tävling jag ställer upp i. När jag är nervös blir jag dessutom trött och på dåligt humör fram tills precis då jag ska starta, så tiden fram till dess är varken rolig för mig eller för människorna runt omkring mig. Men tävlingen gick i alla fall bra till slut. Jag är väldans nöjd med åkningen.

Innan middagen idag drog hela gänget iväg till bowlinghallen. Det var tävling även i det idag. Kul!! (läs ordet med ironi. Bowling är inte någon talang från min sida). Jag blev sist, eller delad sist faktiskt. Det låter kanske lite bättre. Jag och Eve delade starkt på sistaplatsen.

Efter bowlingen hade vi möte och prisutdelning för både förmiddagens race och kvällens bowling. Emelie vann bowlingen med endast tre poäng mer än Matte!!! Både Emelie och Matte hade mer än dubbelt så många poäng som jag efter två omgångar. Jag fick färre poäng totalt än vad de fick efter en omgång. Förstår ni att jag inte tycker om bowling?

Men hör här allesammans! Jag fick pris ändå! Jag och Eve fick en stor Marabou-choklad för att vi imponerade med vår sämsthet. Det är ju ändå något man kan vara nöjd över. Jag lyckades även samla på mig två Marabou-choklader till, som pris för alpinracet. Jag lyckades både vinna i totalen och i andra åket! Väldans kul!

Imorgon kör vi ett långpass och sedan är det dags för hemfärd. Vi har hunnit med många åk, så det känns skönt att få åka hem och vila under helgen. På måndag åker jag ju tillbaka hit för tre träningsdagar med gymnasiet.

Nu ska jag packa ihop min väska och sova, så vi hörs! Ha det bra allesammans!

img_5179

img_5194

img_5195

img_5204

img_5228Första gången alla i laget är skadefria och friska. Vi har kämpat mot fotstukningar, ryggproblem och förkylningar under hela försäsongen, men nu är vi samlade!

img_5225

img_5227

img_5219Moa och Sara som är med oss och tränar under detta läger

Photoshoot med Eve och bowling-förlorar-chokladen

Annonser

Hemmahelg

Hejhopp kära vänner!

Jag har precis kommit tillbaka till Östersund efter en härlig helg med pappa hemma i Vemdalen (Vemhån för att vara mer exakt).

Jag har haft brutal träningsvärk de senaste dagarna. Man har kunnat se hur plågad jag varit när jag har försökt att gå, lyfta något eller resa mig upp. Jag kom hem från Saas-fee på förmiddagen i tisdags, så det blev en vilodag. Även onsdagen blev en vilodag då jag inte kände mig helt 100. Men i torsdags kunde jag köra igång, och då blev det ett stenhårt pass med överkroppsstyrka. På fredagen hade jag en inställd lektion, så jag hann med ett långt och tufft benpass. Pga dessa pass hade jag då brutalt ont i kroppen på fredagskvällen. Jag är även en sådan person som hela tiden måste påpeka att jag har ont av träningsvärk, så pappa fick höra det ett par gånger under helgen.

Igår (lördag) tog jag sovmorgon och käkade sedan frukost framför tvn då den alpina världscupen drog igång. Väldans mysigt! Har längtat efter att tävlingarna ska komma igång. Mellan åken fick jag även lite plugg gjort och sedan drog jag och min brutala träningsvärk till gymmet för ett balans- och bålstyrkepass.

Även idag sov jag till halv tio och satte mig sedan framför tvn och såg herrrarnas världscup och käkade frukost. När den var avslutad drog jag och pappa ut i skogen med vår hund Zacke och promenixade lite samt åt lunch, riktigt mysigt.

Min brutala träningsvärk var inte lika brutal idag, men det kändes fortfarande en hel del i benen, så pass mycket att jag höll på att tjura ihop när det var dags för intervaller. Men jag tog tag i det hela och genomförde passet galant. HEJJJA MIG!!!

Nu är jag tillbaka i Östersund igen för två dagar i skolan innan jag drar iväg igen. På tisdag eftermiddag åker vi ner till Idre för lite skidåkning. Superkul att få åka lite skidor i Sverige igen!

Ha det så bra nu allesammans! Vi hörs!

Från en mysig promenad i Östersund i veckan

Mitt finfina blåmärke från GS-träningarna i Saas-fee

Vår superhärliga hund Zacke

Hemfärd

Tjenamors kompisar!

Vårt tredje och sista läger i Saas-fee är över nu. Det känns lite tomt faktiskt. Jag har ju liksom spenderat 29 dagar där sedan början på september. Blev otroligt chockad när jag räknade ut det, det är ju i princip en MÅNAD!!! Men senaste dagarna började jag faktiskt ledsna lite på att göra exakt samma saker.

Man kliver upp halv sju, går och äter samma frukost som alla andra dagar (yoghurt med en torr müsli, två kokade ägg, en rostad macka med stenhårt smör och salami och ett glas klassisk hotell-apelsinjuice, sån där som inte smakar apelsin egentligen), sedan tar man ryggan, stavarna och två par skidor och bär allt ett par hundra meter ner till liften (under denna tiden gråter axlarna pga tyngden), sedan står man i kö i 20-30 minuter med en massa barn som trängs.

När man tagit sig igenom kön kliver man in i en trång gondol tillsammans med de irriterande barnen och andra jobbiga skidåkare, i den gondolen står man i drygt 10 min och sedan måste man byta till en annan gondol som tar ca 5 min. När man åkt båda dessa gondoler måste man gå en låååång korridor för att ta sig till ett tåg som tar en den sista biten upp till glaciären, och när man kommit fram måste man gå upp för en lång trappa (side note: långa trappor på 3500 meters höjd är väldigt jobbiga), sedan värmer man upp, klär på sig alla grejer och går ut i backen. Man gråter lite inombords för att man har förjävligt ont i fötterna av nya pjäxor och sedan hasar man banan och tar två friåk, sedan kör man igång. 

Mellan varje åk dricker man ett par klunkar vatten för att överleva hela veckan på den höga höjden, och man ser även till att trycka i sig lite mat emellanåt (man har med sig samma sorts mat varje dag: proteinbars, frukt, korv, fikon och nötmix).

Efter ett antal åk är det dags att åka hem. Man byter om till skor, åker ner med tåget, går långa korridoren till första gondolen, åker ner för den, byter till den andra gondolen och åker ner för den också, och sedan går man till hotellet (hemvägen lutar lätt uppåt, och axlarna gråter ännu mer efter en hel dags åkning, inte så härligt alltså). Framme på hotellet käkar man lunch (först samma sallad som alltid: tomat, morötter, majs, tonfisk och salladsblad som oftast följs av pasta med antingen köttfärssås, skinksås eller kyckling), sedan sover man lite och sedan har man fys.

När fysen är klar slipar och vallar man skidorna innan man duschar och går till tränarna för videoanalys av dagens åkning innan det dagliga mötet med hela gruppen. Efter mötet är det middag (exakt samma sallad som på lunchen som ofta följs av ungefär samma sorts huvudrätt, och sedan får man någon konstig schweizisk efterrätt). Efter det sicklar man av vallan från skidorna och sedan går man upp på rummet och packar ryggsäcken inför morgondagen. Efter det får man någon timmes valfri egentid innan det är dags att sova. Och så börjar det hela om igen nästa dag.

Såååå….det känns ändå ganska bra att komma hem och få äta svensk mat och träna på svensk snö med korta liftköer. Nu ska jag kliva på planet till Östersund, så vi hörs. Ha det bra!!!

p1060189Hotellrummets utsikt

p1060186

p1060181Eve

Jag under en av de snöigare dagarna

Glada Empa under friåkningsdagen med puuuder

Eve

Eve och Jonna

Sista tre dagarna hade det kommit så pass mycket snö att man kunde åka skidor hela vägen ner till nedersta gondolen. Man behövde alltså inte åka tåget eller första gondolen, otroligt skönt!

Vilodag

Tjenabananer kära vänner!

Idag hade vi planerat in en vilodag, och tur var väl det, för det var ändå stängt uppe på glaciären. Det har spöregnat nere i byn idag, så förmodligen var det fet dimma och snöstorm uppe på berget. Skönt med lite sovmorgon istället!

Jag har hunnit med en slalomdag och en storslalomdag sedan senast. Slalomdagen var supersolig, vilket man kunde se på mitt ansikte när vi kom hem (oväntat att jag bränner mig, hahah). GS-dagen bjöd inte på lika solklart väder däremot, men jag var väldigt glad över att vi fick åka i alla fall. Det snöade en del, och sikten var väl inte helt optimal, inte underlaget heller. Men det gäller att se det som bra träning, för då blir det ett bra pass ändå!

Idag har jag pluggat, fixat skidor och bara tagit det lugnt. Det har varit skönt att få vila lite så att man kan köra fullt ut de resterande fyra dagarna. Imorgon väntas förhoppningsvis lite parallellslalom ifall berget är öppet. Det har ju snöat en hel del, så det är lite osäkert, men vi hoppas i alla fall på att det blir en bra dag!

Nu ska jag sova. Ha det så bra!

 Idag så fick vi gå iväg och käka lunch på en annan restaurang än hotellets, så vi valde pizzastället. Riktigt gott med lite annan mat än pasta, som serveras flitigt till lunch där vi bor



Hade tyvärr inte så mycket bilder just nu, så här slänger jag in en flygbild från hitresan 

Bra början

Hej hej kompisar!

Lägret i Saas-fee har fått en bra start. Igår var det vår första skiddag. Klarblå himmel och mycket bättre underlag än förra lägret. Vi hann med en massa massa åk under dagen.

Idag såg det väldigt dimmigt ut upp mot berget på morgonen, men vi hade inte fått något meddelande om att det skulle vara inställt, så vi gick till gondolen och köade precis som vanligt. När vi hade klivit in i gondolen och åkt en bit fick vi reda på att det skulle komma ett beslut om ifall det skulle vara öppet klockan 8.30. Klockan var då runt 7.50, så vi åkte upp hela vägen till tåget och väntade på beslutet där uppe.

Efter ett tags väntan så fick vi reda på att det skulle vara öppet, så vi åkte upp sista biten med tåget. Väl där uppe på toppen var sikten NOLL. Friåkningen ner till liften var otroligt obehaglig eftersom att det till och med var svårt att se om man var kvar i backen. Dessutom har jag brutalt ont i mina fötter nu när jag precis har fått nya pjäxor, så kul var det inte i alla fall.

Men när vi hade åkt två friåk och hasat igenom banan en gång så försvann all dimma helt plötsligt, och den kom inte tillbaka på hela dagen. Det blev istället en superdag där till och med solen tittade fram mot slutet.

Åkningen är inte helt på topp just nu, men det går absolut framåt, så jag kämpar vidare. Det är ju så väldans kul de åken där åkningen verkligen sitter, så det känns bra i alla fall. Nu ska jag plugga lite, så det här var allt för denna gång. Ha det bra!

p1050890

p1050895

p1050941

p1050962

p1050975

p1060005

p1060013

p1060020

p1060010

p1060059

Sikten första dagen och sikten i morse åt exakt samma håll

p1060085

p1060130

p1060150

 

Det vanliga livet

Tjenamors!

Tro det eller ej, men jag är tillbaka här på bloggen! Jag tog en paus, och jag är faktiskt helt ärlig när jag säger att det inte var av egen vilja som jag övergav bloggen. Tyvärr så blev jag lite distraherad av det vanliga livet. Ni vet det där livet där man måste gå i skolan, träffa lärare, laga mat, städa lägenheten och FRAMFÖRALLT(!!!) plugga.

Jag har pluggat som en galning sedan jag kom hem. Jag försökte att plugga lite under senaste lägret, men det blir svårt att få ihop det, och man får liksom ingen riktig koll på det hela. Men jag ska göra mitt bästa nästa läger. Jag har insett att jag inte kommer att vara i skolan så mycket alls den kommande tiden, så det gäller att ta vara på tiden. Men här kommer en riktigt god nyhet: för första gången i mitt 18-åriga liv har jag förstått allvaret i det här med att ta vara på tiden. Jag har aldrig haft så här bra koll på mig själv och på det jag ska göra! Jag hoppas hoppas hoppas att jag kan fortsätta med det!

Anyways, vi hade ett bra läger i Saas-fee sist. Det var inte fullt ut super, även om man så gärna skulle vilja säga det. Vi hade lite otur med vädret och underlaget, men det är sånt man får förvänta sig i alperna under försäsongen då första snöfallen börjar dra in över bergen. Nu på söndag ska vi tillbaka dit igen. Tredje och sista lägret i Schweiz för denna höst. Känns både sorgligt och lätt befriande på samma gång. Jag älskar Saas-fee. Förutom typ 3 höstar i Österrike har jag varit i Saas-fee på försäsongsläger varje höst sedan jag var typ 8 år. Det är verkligen ett av mina favoritställen! Men nu känner jag mig redo för lite svensk snö. Längtar otroligt mycket!

Jag hoppas på ett bra sista läger med mycket skidåkning nu. Michelle och Ida (våra två lagmedlemmar som inte kunde vara med på förra lägret) är friska och hela inför detta läger, så nu är gruppen fulltalig igen. Kul! Nästa gång vi hörs är jag väl förmodligen framme i Saas-fee! Här kommer lite bilder från förra lägret som jag inte har hunnit lägga ut än! Ha det bra allesammans!


img_4805

img_4831

img_4780

img_4784

img_4788Återhämtning för benen i det iskalla glaciärvattnet

img_4816

img_4827

img_7227

img_7238

img_7243

img_7247Glada hoppare trots dimman sista dagen

img_4836

ska%cc%88rmavbild-2016-10-07-kl-22-51-37